Jag orkar inte ens skriva ner allt som har varit i dag.  Men jag önskar innerligt att nästa dag blir bättre på alla sätt.

Jag hör sambon snarka inne i sovrummet.  Han jobbade natt och hade svårt att somna när han kommit hem i morse.  När jag hade lämnat pojkarna på dagis pratade vi om bla dottern, skolan, hennes hals.   De tillfällen växer inte på träd när vi kan få prata ostört han och jag.

Vi var på utvecklingssamtal i skolan i går och läraren tycker att hon är så tyst och hon har svårt att få kontakt med henne.   Annars är dottern duktig, lättlärd och så. Men det här med  att hon är tystlåten. Hon svarar inte när tex hon i biblioteket undrade vad hon heter(hon skulle låna en bok)

Läget här är att det alltid är något.   I går fick vi dottern att somna tidigare än vad det alltid blir. Hon har alltid varit så att hon tycker det är tråkigt att sova och hon vill ha sällskap.

Först la jag lilla sonen, sambon låg brevid stora sonen till han somnade, då satt dottern och jag och pratade i vardagsrummet.  Sedan låg sambon brevid dottern när hon skulle sova, hon ligger i vår säng.  20.30 sov hon och då sov alla barn.  Wow det behövde hon.   Det kanske låter sent i andras ögon att jag tycker 20.30 är bra för hennes men hon har somnat så olika tider jämt.  Som senast har hon somnat 22.30 när det varit skola dagen efter.  Det är vuxensömn och hon behöver minst 3 timmar till.

Natten var allt annat är trevlig. Lilla sonen vaknade flera gånger och stod i sängen och skrek upp (han vill gå upp) han fick välling, somnade om vaknade igen, jag bytte blöja, la honom, sista gången jag la honom var ca 5. Nästa gång han vaknade var klockan 6.30 då fick han gå upp.   Jag kände mig som en zombie  snaaaark.

Jag hoppas han sover ordentligt på dagis för det är vad han behöver.

Jag sov 2 timmar på soffan förut, jag känner mig groggy än.

Hepp nu ska jag hämta barnen på dagis och dottern kommer snart hem från skolan.

Fullt ös medvetslös........... 

Jag låg hos sonen förut när han skulle sova. Det är mysigt att ligga brevid honom och han berättar om sin dag och vad han har gjort.  I kväll tror jag vi somnade samtidigt, fast jag somnade bara till. Tur det för jag har jättesvårt att somna när jag väl ska i säng själv sedan.

Jag har väntat på snön, men inte har vi fått någon. I Stockholm är det kaos läste jag på aftonbladet nyss, som vanligt har folk ingen aning om att det är halt och att alla borde ha vinterdäck på.    

Mamma ringde innan vi skulle lägga barnen, där (i närheten av Linköping) har det snöat hela dagen och strömmen hade precis gått sa hon. Hon eldar i spisen i köket så värme har hon, tur det. 

Vi har varit barnvakt åt sambons systers 3 barn, dvs kusinerna.  De lekte mest uppe på barnens rum och syntes till när vi åt middag. Det är roligt att de kan ses och få leka ihop de trivs bra i varandras sällskap.

Det snurrar i huvudet av alla tankar jag har. Jag skulle så gärna försöka skriva ner allt och skriva av mig, men det är så svårt. Jag känner mig så olik mig själv. Förr då hade jag inga problem med att skriva, jag skrev dagbok, jag älskade att skriva brev, jag hade en massa brevkompisar, jag skrev långa uppsatser på svenskan som var ett favoritämne.

Nu bara sitter jag och stirrar på skärmen och får inte nåt skrivet knappt.

Kan det vara att allt är så mycket just nu och jag hinner inte med i hjärnan.

Få se nu hur det är, dottern fick 2 marsvin för över 2 veckor sedan, nu misstänker vi allergi mot dem eller mot spånet vi har i buren. Dottern har svårt med att svälja och även med att att äta, vilket då är helt naturligt.

Jag blev arbetslös för ett par veckor sedan efter att ha varit föräldraledig i nästan 2 år. Fattar inte hur jag ska hinna söka jobb eller vad jag ska söka för jobb. Min hjärna klarar precis ut att ta hand om 3 barn och ett hem, men inte mer därtill. Jag får mina utbrott titt som tätt, mest tätt just nu.

Det är utvecklingssamtal på dagis och i skolan.

Jag har försökt klara mig utan att ta en hel propavan, men tar jag en halv så tar det så lång tid innan jag blir trött och lägger mig.

Nej nu ska jag sluta svamla och lägga mig och läsa en tidning.

Pojkarna var på dagis och dottern var hemma med mig.  Hon äter inte speciellt mycket, hon springer och spottar och håller på.  Vatten är det hon får i sig av.

På eftermiddagen kom farfar hit medan vi var på dagis på utvecklingssamtal. Allt var bara bra med pojkarna inga problem. Hon berättade om kommande lucia, de firar alltid lucia ute. Det låter mysigt.

Vi passade på att åka och storhandla på Ica Maxi. Det är lika bra att passa på när vi har barnvakt, det har vi bara när jag fixar det typ 1-2 gånger om året.

Varför är det så svårt med vissa saker?

Alltid är det något i familjen och jag hinner knappt med alla svängar.

Hur ska jag hinna tänka på mig själv och att hinna söka jobb? Söka jobb förresten det är inte så bara, jag vet inte vad jag ska söka för jobb för jag vet inte vad jag pallar med att jobba med. Jag vill inte jobba i vården, fast det måste jag tydligen göra, jag har ingen annan utbildning än det.

Jag skulle kunna tänka mig att plugga, men jag hann inte söka något till våren.

Jag vill testa något som inte har med människor att göra, alltså att ha daglig kontakt med folk, jag skulle aldrig klara att vara personlig assistent.

Dottern har fått problem och vi vet inte riktigt hur vi ska hjälpa henne.

I söndags fick hon panik för att hon satte i halsen och att hon tyckte hon inte kunde andas. Kvällen var inte alls rolig varken för henne eller för mig. Hon trodde hon inte kunde svälja och sprang och spottade hela tiden och jag hade feberfrossa och hade ont i käken och under ögat. Tur att lillsonen sov sig igenom allt fast han sover i vårt sovrum, dottern låg i pappas säng. (han jobbade natt)

Hon fick gå till skolan som vanligt i måndags, och sedan träffade jag inte henne förrän efter 17 då hon kom hem från en kompis. Hon sa inte emot när hon skulle in i badet, det brukar hon inte vilja. Hon ville inte äta maten fast det var supergott. Sambon hade gjort en fiskgrattäng och till det kokt potatis. Hon ville inte ens ha fast jag gjorde potatismos.

På tisdagen åt hon knappt något till frukost hon tog några skedar yougurt bara. Hon hade en klump i halsen sa hon och hon var rädd att sätta i halsen.

När jag hade lämnat pojkarna på dagis 8.30 så stack jag till hennes skola för att hälsa på henne och se hur hon hade det. Det första jag ser är min bleka dotter komma ut på rast. Hon såg helt tom ut i anskiktet, hennes glada skratt är borta och jag blir så ledsen för hennes skull. Hon har sagt att inget är fel i skolan.

Jag följer med in när rasten är slut då pratar jag med hennes fröken. Hon sa att dottern inte åt maten i går utan bara satt och tittade på tallriken, fast det var hennes favoritmat pasta. Hon höll med om att hon ser så ledsen och trött ut, vi pratade ett tag och jag tog sedan med dottern hem.

Jag ringde vc och de ringde upp ett par timmar senare. Vi fick en tid 1 timme senare. Halsprovet visade inget och doktorn såg inget fel i halsen.

På väg därifrån så sa hon att hon inte har ont i halsen utan att hon är rädd att sätta i halsen, och så smakar det kräks i munnen.

Det låter inte bra och jag vet inte vad jag ska tro eller göra.

Min älskade lilla dotter, vad är det för fel på dig?

Penicillinet jag fick heter Tikacillin och jag ska ta 2 st två  gånger per dag.  De är stora men  tur för mig så har jag inga problem med att svälja tabletter.   Jag tog dem nyss med min vän propavan.  Den tog jag bara en halv av för jag hoppas kunna sova bra bara jag kan somna.

Jag ska äta penicillinet i 10 dagar och jag fick även nässpry.  Åh vad skönt att få bli som folk igen, även om det krävs medicin.  Jag har mycket tabletter att komma ihåg att ta varje dag nu. Jag får sätta upp en lapp på badrumsskåpet.

Kvällen har jag ägnat åt att se säsongens sista avsnitt av CSI.  Vad trist vad ska jag nu se på måndagarna ända till i vår då det börjar igen? 

Helgen har varit blandad, den var bra på så vis att firade vår goa lilla 2 åring med smakig pappagjord marsipantårta, en massa paket och sång för födelsedagsbarnet.  Hulla hulla som han själv sjunger, han är så söt.

Det dåliga i helgen har varit att jag vaknade med ont i käken och ögat i lördagsmorse, jag kände mig hemskt dålig och trött.  Min hemska förkylning kändes tusen gånger värre med. Jag överlevde dagen med alvedon, nässpray och tupplur på soffan. 

Vi hade kalas, det var farfar och farmor, kusinerna som var här.  

I går morse ringde jag vc och berättade hur sjuk jag kände mig, men hon tyckte ändå att jag skulle vila mig och ringa mitt eget vc på måndagmorgon.  Blähä hela söndagen var djävulsk, så ont hade jag. Jag ville inget annat än att sova.