Varför är det så svårt med vissa saker?

Alltid är det något i familjen och jag hinner knappt med alla svängar.

Hur ska jag hinna tänka på mig själv och att hinna söka jobb? Söka jobb förresten det är inte så bara, jag vet inte vad jag ska söka för jobb för jag vet inte vad jag pallar med att jobba med. Jag vill inte jobba i vården, fast det måste jag tydligen göra, jag har ingen annan utbildning än det.

Jag skulle kunna tänka mig att plugga, men jag hann inte söka något till våren.

Jag vill testa något som inte har med människor att göra, alltså att ha daglig kontakt med folk, jag skulle aldrig klara att vara personlig assistent.

Dottern har fått problem och vi vet inte riktigt hur vi ska hjälpa henne.

I söndags fick hon panik för att hon satte i halsen och att hon tyckte hon inte kunde andas. Kvällen var inte alls rolig varken för henne eller för mig. Hon trodde hon inte kunde svälja och sprang och spottade hela tiden och jag hade feberfrossa och hade ont i käken och under ögat. Tur att lillsonen sov sig igenom allt fast han sover i vårt sovrum, dottern låg i pappas säng. (han jobbade natt)

Hon fick gå till skolan som vanligt i måndags, och sedan träffade jag inte henne förrän efter 17 då hon kom hem från en kompis. Hon sa inte emot när hon skulle in i badet, det brukar hon inte vilja. Hon ville inte äta maten fast det var supergott. Sambon hade gjort en fiskgrattäng och till det kokt potatis. Hon ville inte ens ha fast jag gjorde potatismos.

På tisdagen åt hon knappt något till frukost hon tog några skedar yougurt bara. Hon hade en klump i halsen sa hon och hon var rädd att sätta i halsen.

När jag hade lämnat pojkarna på dagis 8.30 så stack jag till hennes skola för att hälsa på henne och se hur hon hade det. Det första jag ser är min bleka dotter komma ut på rast. Hon såg helt tom ut i anskiktet, hennes glada skratt är borta och jag blir så ledsen för hennes skull. Hon har sagt att inget är fel i skolan.

Jag följer med in när rasten är slut då pratar jag med hennes fröken. Hon sa att dottern inte åt maten i går utan bara satt och tittade på tallriken, fast det var hennes favoritmat pasta. Hon höll med om att hon ser så ledsen och trött ut, vi pratade ett tag och jag tog sedan med dottern hem.

Jag ringde vc och de ringde upp ett par timmar senare. Vi fick en tid 1 timme senare. Halsprovet visade inget och doktorn såg inget fel i halsen.

På väg därifrån så sa hon att hon inte har ont i halsen utan att hon är rädd att sätta i halsen, och så smakar det kräks i munnen.

Det låter inte bra och jag vet inte vad jag ska tro eller göra.

Min älskade lilla dotter, vad är det för fel på dig?