Dottern försvann till en kompps efter frukosten. Jag tänkte gå ut med lilla sonen förut, stora sonen var ute med sin kompis, men vi fick vända för regnet kom, suck.

Åskan mullarade långt bort och då gick jag snabbt in. Jag vägrar vara ute i åskan, det är livsfarligt. Obs jag är inte åskrädd utan jag tillhör de som tycker det är mysigt. Jag brukar nästan stå i fönstret och räkna blixtar.

Nu kryllar det av barn här. Sönerna och 3 barn till, de är där uppe och leker och spelar sonic på datorn och jag dricker kaffe här nere vid datorn.

Åskan den försvann eller??

Hur mår jag då?   Tjaa humöret åker upp och ner, jag sover illa, svettas om nätterna, jag är dödstrött dagen efter jag har gjort något utöver, jag är så stresskänslig så det smäller om det. Minsta motgång så vill jag bli arg, men jag hejdar mig.

Jag minskade citalopromen från 60 mg till 40 mg samma dag jag var hos läkaren på psyk,  4 juni var det jag var tvungen att kolla efter.  Det är över 10 dagar, jag har inte koll på dagarna. I morgon ska jag minska till 20 mg och se hur det blir.

 

Veronica

16 juni 2008 21:35

Hej hjärtat, om jag bara kunde hjälpa dig på något sätt... Jag lider så med dig, vill du prata så vet du var jag finns eller hur?

Usch för regn, här har det kommit skurar av och till under hela dagen och det har åskat en stund också. Ganska mysigt i och för sig, jag tycker om åska. :-)

Kram, Veronica.

http://www.silverblavinge.wordpress.com

 

M

17 juni 2008 12:59

Hej älskade vännen!
Jo jag vet att du finns, tro mig jag har så många gånger tänkt maila dig, men det är svårt att få ner nåt och skriva, det står still. Jag har så mycket inom mig så jag vet inte vad jag ska skriva.

Jag ska iväg snart till kuratorn för första gången. Jag kör nedräkning på klockan, det ska bli skönt att få någon att prata med.
I dag är en satans jobbig dag, jag längtar mer och mer efter lugn och ro och önskar jag vore mer död än levande.

Tusen miljoner kramar till söta dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar