Så klart så syndade jag i går. När barnen hade somnat och sambon åkt till jobbet, han jobbar natt en vecka nu, då tog jag fram påsen med ostbågar. Den öppnade jag för ett par dagar och nu smällde jag i mig resten. Sedan blev det lite choklad.
Jag äter för att känner mig bra då. Jag mår bra när jag äter. Choklad äter jag för att jag blir pigg. Jag är inte klok.
I morse ringde min husläkare. Jag var ju hos henne i onsdags. När jag hade gått därifrån så skrev jag en lapp och lämnade i henns fack. Jag skrev att jag orkar inte mer och undrade om hon kan sjukskriva mig så barnen får gå på dagis för jag inte klarar av allt. Det kunde jag ha sagt till henne, men det blev inte av.
Nu gav hon mig telenumret till psykläkaren jag träffade, hon tyckte att jag ska beställa tid till deras kurator.
Sedan sa hon inget mer, fast jag trodde hon skulle erbjuda mig sjukskrivning så båda pojkarna kan få vara på dagis.
Min egentid krymper ihop mer och mer, jag känner mig som ett instängd djur. Jag ska vara omringade av barnen från morgon till kväll hela sommaren.
Tro mig jag älskar mina barn, men jag då????????????????
Carola m 7
9 juni 2008 14:37
Hej Monica:)
Tänkte på en sak bara, och det är: Vad vill du göra då?
Jag menar inte att vara elak, det var bara en reflektion:)
Har du nåt du vill göra, men inte kan för att barnen är där, typ gå och träna?
Du skriver egentid, men vad vill du fylla den med? Som jag har förstått det så är du väldigt trött, men kanske ligger det nåt i att det är en biverkning av tabletterna?
Läkaren sa att du kanske skulle må bra av att jobba, och det kanske du skulle?
Nu menar jag inte en heltidstjänst utan kanske några timmar per dag bara, för att få komma ifrån och känna att du uträttar nåt.?
(mer än hemarbete, som ju är mkt bara det,tro mig, jag veeeet)
Är det roligt n ä r du hittar på nåt, som i fredags, eller känns det skittrist även när du är mitt uppe i det?
Hm, det var svårt att klä mina tankar i ord känner jag....
Jag menar att du ska försöka komma fram till vad DU mår BRA av!
Vad DU vill göra, inte vad alla andra vill.
Vissa saker kommer man ju inte ifrån, som att laga mat och tvätta kläder typ, men i stort.
Vill du läsa en bok?Pyssla? Träna? Jobba?
Sova och vila går bort, för det är inget kreativt:)
Jag är absolut ingen specialist på depressioner, mer än att svärfar och svågern haft det ett flertal gånger, men det de säger är att struktur i vardagen med rutiner, fasta klockslag för mat och sömn, och frisk luft och motion - det är vad som fått dem att komma igenom sina depressioner.
Det är ju såklart inget universalmedel, men kanske ett sätt att prova?
Styra upp dagarna hårt, med fasta tider för frukost lunch och middag,sängdax kl. 22 och väckning kl. 9?
Promenad till affären kl. 11, läsa en bok mellan 14-15?
Jag vet att du har det supertufft, och vill självklart inte klanka ner på dig, det jag vill är att hejja på dig, fast jag vet inte om det går att läsa, känner mig inte helt fokuserad;)
Ring nu till psyk igen och prata med läkaren igen!! Ring NU.
De måste väl kunna komma fram med en handlingsplan för dig??
Jag hoppas sååååå på att du snart ska få må bra!!!!!
Kramar till dig:)
http://wetterholm.bloggagratis.se
KAJO (Kajsa)
9 juni 2008 21:11
Hej M!
Vill börja med att beklaga att du mår som du gör. Samtidigt vill jag, tråkigheterna till trots, tacka för en intressant och läsvärd blogg.
Jag känner inte till hela din sjukdomshistoria så jag slänger ur mig några tips utan att veta om du redan testat, hoppas du inte tar illa upp!
Medicinering är jättebra, förutsatt att man hittar en medicin som fungerar för en själv, samt att man lyckas ställa in en bra dos. Detta kan tyvärr ta tid, och kanske har man inte lyckats helt i ditt fall? Nöj dig inte med detta. Om du tycker att det är svårt att föra en dialog med behandlande läkare (lord knows you´re not the only one), be någon du har förtroende för att följa med dig och föra din talan. Ett annat alternativ är att skriva ner de punkter man vill förmedla så att det blir konkret under mötet.
Effekten av medicinering blir bäst i kombo med terapi/samtalskontakt. Jag rekommenderar i första hand psykologsamtal för detta. Kan VC eller psyk inte förmedla psykologkontakt så är BVC en utväg. Deras psykologer är vana att möta post partum depressioner och familjära med problemet depression kontra barn+familj. De brukar ha bra koll på vilka insatser som finns att tillgå i kommunen och kan säkert komma med bra rekommendationer eller hjälpa dig att knyta kontakt.
Ytterligare ett alternativ är socialtjänsten. Kanske finns det något resursteam eller annan behandlande insans inom soc som kan hjälpa dig att se över din situation på hemmaplan. Kanske kan de även ordna med avlastning och stöd?
Såväl psykolog (kanske på BVC i första hand) och socialtjänsten brukar kunna skriva intyg till barnomsorgsansvarig om man anser att er familj är i behov av utökad dagistid.
Också: kan din man vara föräldraledig? Har du möjlighet att stämpla eller ordna inkomst på annat sätt under tiden? (Om du ej blir sjukskriven.) Kanske blir det lättare om ni är två?
Några reflektioner från mig bara.
Du är inte ensam om att drabbas av depression och det är definitivt inget att skämmas för. Det kan vara tufft att stå på sig när man är nedstämd, var inte rädd för att be om hjälp med den biten av vänner och anhöriga.
Stort lycka till!!
http://www.enbartkajsa.blogg.se
